givetake

En god vän till mig fick igår reda på en sak som jag hållt inom mig ett tag. Det bästa av allt var att han tog det positivt och blev alldeles varm i kroppen. Men jag? Först kände jag att oj, kanske inte skulle sagt detta i alla fall? Jag visste ju inte hur han skulle komma att reagera. Det var en vild chansning jag tog. Vi pratade ett tag och det kändes bra och rätt att han skulle få veta detta ändå. Jag menar, hur ska han annars få reda på det och veta hur jag tyckte och tänkte? Nu är det gjort. Han vet det jag ville att han skulle få veta och det känns skönt.

Sen kanske inte alla tänker och handlar precis så som jag gör. Jag menar, det var ju ett tag sen sist vi sågs och alla kan inte hålla kontakten. Alla kan inte med att låta någonting som kittlar i magen gå över till att bli nått annat, mer vänskapligt och fint. Jag lyckades i alla fall och jag är stolt. Vill inte tappa denna personen. Han är förstående och en riktigt godisbit.

Kan ju alltid hoppas att personen som jag skriver om, kanske läser detta inlägget och förstår att det är just dig som jag skriver till och om ♥